Sammetssjuka

Bakgrund

Sammetssjuka är mycket smittsam och kan leda till döden. Det finns både en sötvattensform och en saltvattensform av sammetssjuka, men denna artikel handlar enbart om den sort som angriper sötvattensfiskar. Sammetssjuka i sötvattensakvarier orsakas av en encellig parasit vid namn Piscinoodinium pillulare, medan sammetssjuka i saltvattensakvarier orsakas av Amyloodinium ocellatum.

Sammetssjuka är också känd som velvet, rostsjuka, gulddammssjuka och Oodinium. Att kalla den Oodinium är dock en smula missvisande eftersom Oodinium är namnet på ett parasitgenus som enbart förekommer i saltvatten.

Sammetssjuka kan angripa en lång rad olika fisktyper. Anabantoids, Barber och Killies tycks vara särskilt känsliga, men det är långt ifrån enbart dessa fiskar som drabbas.

Piscinoodinium pillulare har en livscykel som påminner mycket om den vi ser hos parasiten bakom vita pricksjukan. Den har både ett parasitstadium där den penetrerar huden och gälarna på fisken och håller sig fast där och ett frisimmande reproduktivt stadium i akvariet. Det är under det frisimmande stadiet den är känslig för behandling.

Att förebygga sammetssjuka

Sammetssjuka är ett vanligt problem yngelakvarium. Vuxna fiskar är starkare och därför bättre på att motstå parasiten, och det är också mycket troligt att tidigare angrepp ger fisk en viss immunitet. Du kan därför ha små populationer av Piscinoodinium pillulare i ditt stora akvarium utan att veta om det. När du sedan använder vatten, växter e dyl från det stora akvariet för att sätta upp ett yngelakvarium överför du Piscinoodinium pillulare till yngelakvariet där parasiten kastar sig över de svaga ynglen som inte har någon motståndskraft. Eftersom Piscinoodinium pillulare är så pytteliten i det frisimmande stadiet kan man lätt överföra den till och med genom sina egna blöta händer, genom håvar och nät, och givetvis genom föräldrafisk och ägg som lagts i det stora akvariet. Det finns till och med teorier om att Piscinoodinium pillulare kan överföras genom stänk och mikroskopiska vattendroppar som färdas i luften från ett akvarium till ett annat. Som du ser är det mycket svårt att helt eliminera risken för att sprida sammetssjuka, men man kan i alla fall minska den något genom att använda ett särskilt nät till yngelakvariet, tvätta händerna ofta och inte låta akvarierna stå för nära varandra. Om du misstänker att dina vuxna fiskar bär på sammetssjuka kan du behandla dem innan du använder dem för avel. Som alltid måste man dock tänka på att alla behandlingar är påfrestande för fiskarna och att ständigt behandla ”för säkerhets skull” kan göra mer skada än nytta.

Symptom på sammetssjuka

Det mest karaktäristiska symptomet på sammetssjuka är myriaden av pyttesmå prickar som uppstår på fiskens kropp, inklusive fenor och gälar. Varje prick är en enskild parasit. Om du tittar på en infekterad fisk under starkt ljus kommer varje prick se gröngul ut.

De exakta symtomen beror mycket på hur allvarlig infektion är. I början kan man ofta inte ens se prickarna eftersom de är så få, och akvaristen blir istället uppmärksam på att något är fel eftersom fisken börjar skaka på fenorna och försöka klia sig mot sträva ytor i akvariet. När parasiterna hunnit föröka sig och en ny generation infekterar fisken blir symptomen normalt sett betydligt allvarligare. En stor mängd prickar uppstår och vissa hudområden kan bli bleka och börja producera onormalt mycket slem. Fisken kan simma utan att komma någonstans, tappa aptiten och få svårt att andas. Andningsproblem tyder på att gälarna är svårt angripna och det är inte lätt att rädda en fisk som nått det stadiet.

Oerfarna akvarister har ofta svårt att skilja vita pricksjukan från sammetssjukan, eftersom båda tillstånden manifesterar sig genom en massa små prickar. Även övriga symptom kan vara lika för de båda sjukdomarna. Om du är osäker på vilken sjukdom det är, kan du titta noga på prickarna. Om prickarna är mycket små, sällan över 0.2 mm, är det troligen sammetssjuka. Vid vita pricksjukan däremot kan prickarna bli över en 1 mm i diameter och se ut nästan som saltkorn. När man tittar på prickarna utan förstoringsglas brukar sammetssjukan därför se mer ut som ”damm” än distinkta prickar. Om du tittar på prickarna under starkt ljus är sammetssjukans prickar gulgröna, medan vita pricksjukans prickar är vitgrå. 

Behandling mot sammetssjuka

Du kan köpa särkskild medicin mot sammetssjuka i akvariebutiken och följa tillverkarens instruktioner. Det finns flera olika sorter att välja mellan.

Piscinoodinium pillulare trivs där det är varmt, och mår bäst i akvarier där temperaturen överstiger 23° C. När man behandlar mot sammetssjuka kan man öka temperaturen till 28° C eftersom det snabbar på parasitens utveckling och snabbare gör att den når stadier där den är känslig för behandling. Det är dock viktigt att komma ihåg att temperaturförändringar kan stressa din fisk, och om den redan är svårt angripen av sammetssjuka kan det därför vara bäst att avstå från att tillföra ytterliga en stressfaktor. Tänk också på att temperaturen påverkar vattnets syresättning.

För att öka behandlingens effektivitet kan du se till att hålla akvariet mörkt under en veckas tid. Minimera insläppet av naturligt ljus och tänd inga lampor, vare sig i akvariet eller i rummet det står i. Piscinoodinium pillulare är visserligen en parasit, men den hämtar också en stor del av sin energi från ljus. Ibland är det till och med möjligt att behandla sammetssjuka enbart med hjälp av mörkläggning, men det är säkrare att kombinera med annan behandling.

Diskussion kring sammetssjuka

Som nämnts i inledningen handlar den här artikeln enbart om sammetssjuka i sötvattensavkarier. Om du får problem med sammetssjuka i ditt saltvattensakvarium bör du försöka hitta en artikel om den organismen istället, eftersom Piscinoodinium pillulare och Amyloodinium ocellatum inte ens är särskilt nära släktingar. T ex fungerar det inte att försöka mörka ihjäl sammetssjuka i ett saltvattensakvarium eftersom Amyloodinium ocellatum inte är använder sig av fotosyntes.